20-Juli-2008

Min Pappa läste mitt senaste inlägg och skrev en väldigt fin komentar som  gorde mig väldigt glad och även väldigt rörd!!


Jag välkomnar dig till din nya värld och ditt nya "körkort" där du själv styr ditt fordon/framtid!!!!!!
Jag blir så varm i hela kroppen när jag ser att du är på rätt väg och styr ditt fordon alldeles själv dessutom. Tusen varma krama och pussar från din pappa.



jag vill vissa alla vilken underbar Pappa och även Mamma med jag har!!

Tack för ert stöd!!

18- Juli- 2008

Hej på er alla!!!

det var ett tag sen jag skrev i min blogg, men nu äntligen så skriver jag ett par rader!!

just nu så befinner jag mig i Södra Frankrike i en stad som heter Nice :D så fint och underbart det är här :D
å så underbart varmt å skönt :D har solat och badat en massor å är brun och fin nu :D

Min sambo har varit vid min sida hela tiden, men har nu åkt hem för han blev tvungen att jobba=( saknar han väldigt mycket=(

MEN!!!!

fick ett samtal från honom igår och han berättade för mig att han har förlängt sin semester och vill komma tillbaka för att vara med mig och sen åka hem när jag åker hem, vilket blir den 30 Juli!!!!

FAn vad glad jag blev när han sa det till mig i telefon :D så nu kommer han på Måndag så vi har bara varit ifrån varandra en vecka hihi

Det finns inget underbarare att ha han vid min sida och sova i hans famn på nätterna!!

Själv mår jag mycket bättre nu, har fått tänka en hel del nu, när jag har fått komma bort från alla stress å skit i Svergie, har kommit fram till en hel del saker och å en massa för'ändrinagr som jag bara måste se till att göra för att må så bra som möjligt!

Jag ser livet som ett fordon man kör i, jag har alltid settat i baksättet och aldrig velat ta överratten och styra mitt fordon själv, alltid när det har blivit en kollision så har jag svärt å skyllt på min medtrafik som då är mina medmänniskor. Jag har aldrig tagit ansvar för mitt eget körande!
 Så mitt fordon är väldigt förstörd av alla smällan den har fått ta på livetsväg.
Men nu så äntligen!
ska jag få kontroll över mitt eget fodon ta över ratten och se till att min resa går hyggligt framåt, för kollesion kan lätt hända, men bara man tar ansvar och inte skyller på andra plus att det finnas andra som åker på livets väg som ännu inte lärt sig att styra/ta kontroll över sitt fordon/liv.

Det var allt från mig denna gång

Tan hand om varandra

4-Juli-2008

Orkar inte skriva nått idag...
Visa saker får faktiskt förbli hemliga...

ta hand om er


1-jun-2008

Snart så åker jag till Frankrike till mina föräldrar dem bor i en väldigt vacker stad som heter Nice.
Dem flyttade från Svergie för snart ett halv år sen.
Ska bli väldigt skönt att få träffa dem, va ju så länge sen..

Just nu så är det bara en massa tankar i mitt huvud, åååå känns som om hela huvudet ska explodera!!
Jag är nu inne på min 7 behandling vecka utav 12 veckor, så snart är den tiden slut.

Dem säger att jag gör framsetg för varje dag och det stämmer. På min förra behandling så ljög jag igenom hela behandlingen. Men den här gånger så gör jag allt rätt eller är åtminstonde ärlig, även fast det är svårt.
Men jag villl inte längre vara ätstörd, jag vill vara fri, få det där livet som jag så många gånger har drömt om...

Varken min familj eller nån annan vid min sida orkar mer med det här, vilket jag förstår. Det får vara nog nu, dags att ta nya steg i livet. För nu är jag inte ensam eller jag har aldrig varit det, utan det är mitt tankesätt som har lurat mig, fått mig att tro att jag verkligen va ensam.

Men faaaan  vad det här har förstört, kompis relationer, relationer över huvudtaget!
Den familjen som fanns innan jag blev sjuk, finns inte mer, kommer nog aldrig mer göra det. Såran eftera allt bråk efter all svek är för svåra för att det ska någonsin kunna läka ihop. men det får jag ta, eller försöka acceptera kan inte göra så mycket mer än leva med det.


Men idag mår jag bra, men börjar nu få grepp om känslor å sånt, känns rätt konstigt eftersom jag är så van vid att kväva mina känslor jag har för folk eller känslor över huvudtaget...


Jag blev sjuk redan vid 13 år ålder eller fick min deagnos vid den tiden, men redan vid 11 års ålder så kom mina problem. Men idag så är jag 21 å går min sista behandling!!!!
har själv lovat mig det!!

för nu är det dags att leva, dags att njuta av livet. det tänker jag göra, å hela vägen ut också.
 Det finns ingen som kan stopa mig!


RSS 2.0